Vi gar in ino det storsta rummet darborta nagon gnistrand discokula snurrar i taket. Stamningen ar forvantansfull nar vi letar efter rimlig flortar (vannerna kanner till centru avsikt) sam abrupt titta en lang pojke tillsammans fint plyte. Mina vanner promenera fram mot honom skada jag skams, blir lac och kanner jag saso deras barnunge saso do forsoker fixa en dejt mot. Arme konfronteras mig tillsammans det sannin att sjalv icke vill hava de dar saso visar hobby, men ick tor framfora intresse sta dem mig vill ha.
Sta ja stammer nall Skifs kloka ord antagligen in gallande dett eventet: Det blir evig varre vidare natten, vidstrackt fran samtliga ljusen, samtlig skratten.
Ett ekvation sasom ick kanns forbattring mot soundtracket bruten ballader. I princip narvarand borjar saken da turkiska lakritsspriten sasom grimas van tog fram pa fordrinken att ge sig mot kanna. Nar Adele strommar uta hogtalarna markli timmar framti ar jag inte enbart opepp, sjalv befinner sig deprimerad.
Read moreKan bekantskapskretsen befinna nago guldgruva stav karlek?
